Bli vän med en kines!

Såhär bor kineserna. De bor riktigt trångt. Fyra pers delar på ett 4x6 rum.

Min kinesiske kompis libo

Förfest med amerikaner.

Våra nyinköpta gitarrer! Min är den till höger.

God morgon!

Det har varit en strapatsfylld helg med andra aktiviteter än plugg på schemat. Skönt. Direkt efter skolan i fredags åkte jag, Nicklas, Santi och Tobias in till stan för att "hänga" lite. Återigen glömde jag kameran så jag har inga bilder från city den här gången heller. Vi vandrade upp och ner längs huvudgatan och hamnade till sist hos våran gamle vän och gitarrförsäljare, Jerry Lee. Jag vet inte om han vaknat på fel sida den dagen, men han kändes lite purken. Mer tystlåten än vanligt liksom. Kanske berodde det på att mötet med så många västerländska kunder på en och samma gång gjorde honom nervös. Han är vår vän iaf, Jerry Lee.
Det slutade med att Nicklas och jag gick ut ur affären två gitarrer rikare. Dessa två gitarrer har visat sig vara extremt bra köp! Jag hade verkligen glömt bort hur kul man kan ha med lite skönspel och falsksång.

Fredag kväll hade amerikanarna på våning 9 bjudit upp till fest. Dessa amerikaner är också här i Kina för att plugga kinesiska, men är utsända av den amerikanska armén. Det är alltså ett gäng elittoppskolesoldater vi har att göra med. Dom var roliga och inte alls så inskränkta som jag hade förväntat mig. Efter några timmar på campuset drog vi vidare in till stan för att parta järnet på Mayflower- Changchun de zui hao de tiaowu fangzi. När det var taxiraggardags var amerikanarna noga med att vi skulle berätta för taxiföraren att vi ville till Mayflower 1. Tydligen skulle det finnas två stycken klubbar med samma namn, Mayflower 1 och 2. Vi hoppade in i en taxi och bad taxichauffören att ta oss till Mayflower 1. 20 min senare var vi framme utanför en internationellt stajlad klubb. Problemet var bara att det stod "Mayflower" på skylten. Ingenstans kunde vi se indikationer på att det var "ettan" vi hamnat på. Dessutom saknades en stor skara av de som lämnat campuset för att fortsätta festandet på Mayflower 1. Vilket Mayflower hade vi hamnat på? Hade vi kommit rätt?
Vi ringde upp några av våra vänner som inte kommit till samma plats som oss och försökte förklara situationen. Tydligen hade de också kommit till ett ställe som hette Mayflower. De berättade att de var helt säkra på att de kommit rätt och att vi skulle ta en taxi till dem. Jaha, tänkte vi, då har väl vi råkat hamna på Mayflower 2 trots allt. Jävla skit. Jag gick ut på gatan för att fånga en ny taxi som kunde ta oss till rätt klubb. Längre ut på gatan kunde jag plötsligt se runt hörnet på huset, och runt hörnet på huset stod Tobias, killen som vi fem minuter tidigare hade pratat med i telefon, killen som bad oss att fånga en taxi för att åka till Mayflower 1. Högst märkvärdigt. Nu slog det mig. Det fanns inget Mayflower 1 eller 2. Bara ett enda Mayflower. Vi befann utanför samma klubb men stället hade ju två ingångar. Hur det kommer sig att amerikanarna sa att det fanns två Mayflower har jag ingen aning om. De måste ha varit plakat hela bunten varje gång de besökt stället.

Igår träffade jag min kinesiska kompis. Han heter 李博 (libo) och vi stötte först på varandra nere på gymmet häromveckan. Han ville öva på sin engelska med någon västerlänning och jag vill ju prata kinesiska. Kanoners! Utdelning åt båda håll. Han gav mig en rundvisning på studentområdet och visade mig hur kineserna bor (mycket, mycket sämre än oss.). Dessutom visste han att det fanns två stycken klätteranläggningar här i Changchun. Perfekt! Så på onsdag har jag planerat att crimpa mina första grepp på internationell mark.

Idag har jag mest sysselsatt mig med studier. Inte så kul att berätta om... Jo, förresten. Jag och Nicklas köpte oss varsin pizzaslice på Walmart. Superdupergott! Ibland kan det vara rätt skönt att få lite variation i kosten. Nudlar är gott, men inte varje dag. Speciellt inte eftersom man äter det till frukost, lunch och middag.

Tack för mig!

Hej hopp!

Nu har jag äntligen vaknat ur min koma. Min planerade kvarts tupplur blev helt plötsligt en två timmars lång dvala. Nu är jag i alla fall pigg som en haj. Pigghaj.
Jag måste berömma Nicklas för hans oerhört vackra och grymt intellektuella återskildring av det kinesiska levernet. Han skriver ju som en gud!

Jag tänkte lägga upp några bilder från vår "stammismarknad". Där kan man köpa mängder med färsk frukt för en billig penning och samtidigt studera kinesiska folkets totala avsaknad på kösystem. Kineser är verkligen värdelösa på att köa. Det är djungelns lag som gäller varje gång man ska handla sina bananer. Kineserna slår sig fram för att komma först till fruktförsäljaren med sina skrynkliga 1 kuai-lappar.

Igår kväll besökte vi en mysig uteservering som serverade grillade paprikor och kycklingfoster. Hur kycklingfoster smakar? Titta på Antons min och när han äter och bedöm själva! Jag skulle definiera smaken som någonting mellan ägg och quornfärs. Inte alltför mumsigt med andra ord.

Den vackra bilden med massa glada japaner är också från igår. Jag och Peter stötte igårkväll på våra japanska våningskamrater fulla som ägg i foajén. Av okänd anledning blev de alldeles intill sig av våran entré, kanske drabbades de av plötslig fotoabstinens? Iaf flög allas kameror fram och det slutade i en gigantisk orgie av klickljud och blixtar. Vi kände oss som superstjärnor.

Det var allt för idag.

God natt!





























Ps. Dagens kines är mannen i gräset framför trehjulingen. Nu vet ni det!

Konsten att hantera de mörka vardagskvällarna

Hej igen!
Det är Nicklas igen som glömde en mycket väsentlig detalj! Jag läste lite av vad Simon har skrivit tidigare och upptäckte till min förvånan att han inte nämnt Berts Dagbok! Denna tunga, klassiska, svenska 90-talsserie som gjort våra vardagskvällar fulländade här på rummet! För er som inte sett Berts Dagbok, se den!! För er som sett Berts Dagbok, se även filmen Bert: Den sista oskulden. För er som inte vill se Bert... Må era själar ätas upp inifrån av kineska ätpinnar, liksom nudlar äts upp ur dess soppa!

Tack och hej, leverpastej!!

En helt vanlig dag i en helt vanlig vecka

Tjabba!!

Idag är det Nicklas som står för bloggandet. Simpaj har lagt sig för att sova en stund efter en jobbig vecka. Det blir en del att stå i nu i början. Man börjar väl sakta men säkert vänja sig vid de dagliga rutinerna. Ställa klockan på 7:11, snooza till 7:22, upp och äta en banan och yoghurt till frukost för att sedan bege sig till bottenvåningen för dagens undervisning. Det är onekligen skönt att ha klassrummen 2 minuter från dörren. Det gör de sega mornarna lite mindre outhärdliga. För man är verkligen trött när man vaknar!! Resten av dagen flyter på precis som hemma. Sluta skolan vid kl 15 (mån, tis, tors) eller 11:20 (ons, fre) och sedan blir det plugg några timmar efteråt. Ibland får man även tid till lite bloggande eller tupplurar.

Jag vet inte vad Simon har skrivit i bloggen hittills, så jag är inte riktigt säker på vad jag ska skriva. Det är förresten första gången jag bloggar över huvud taget! Måste säga att jag annars inte har så mycket till övers för bloggare, men Simon har jag lärt mig acceptera. Allt i sinom tid!

Att Simon inte har skrivit om dagens äventyr kan jag i alla fall vara säker på. De två första lektionerna idag var som väntat mindre roliga. De är väl precis som lektioner brukar vara, så vad ska man förvänta sig? Men den tredje och sista för dagen var annorlunda! Det är våran konversationslektion, tror jag det ska vara i alla fall. Där har de delat upp klassen i två grupper. Jag och Simon är inte i samma grupp, så nu talar jag utifrån mina upplevelser. Min grupps lärare är verkligen skön! Han pratar mest hela tiden själv och är alltid jätteglad! Fattar man inte så förklarar han. Idag fick vi dessutom spendera den sista halvtimmen av lektionen med att leka med ätpinnar (kuaizi). Jag blev inte klokare på pinnar än vad jag var innan, men det var minst sagt kul att leka! Det blev en väldigt avslappnad stämning vilket öppnade upp för mer spontana kinesiska repliker. Bra!

Efter skolan idag var aktiviteten given. Det var dags att gå till Wal Mart! Vårat område runt om universitetet har jag inte sett så mycket. Tror inte någon av oss har gjort det. Men till Wal Mart hittar vi alla nu! Stora staden har vi alla varit inne till minst en gång. Jag och Simon såg dock inte särskilt mycket på de 2 timmar vi var inne, men vi blev nöjda med utbudet på gitarraffärer. På tongzhijie (kamrat/homosexuell-gatan) hittade vi Jerry Lee. Jag vet inte om Simon har skrivit om honom än, men han är värd att nämnas. Han sålde gitarrer i en liten rekorderlig affär, pratade helt godkänd engelska och lyssnade på Springsteen samt Avril Lavigne. Också en mix!

Gitarrer ska inhandlas, staden ska upptäckas, ätpinnar ska studeras, Simon ska väckas och plugg ska inlämnas!

En helt vanlig dag i en helt vanlig vecka...

Med glada kineshälsningar /Nicklas

One world, one dream

Ovan bifogade bilder visar lite av det jag hittills sett av Kina. Det stora mattorget på bilden har blivit vårt stammishak pga den billiga och mycket goda maten. Vi kallar platsen för "Kungshallarna" för dess likhet med restaurangtorget i Stockholm. Här kan man köpa all sorts kinesisk och koreansk mat. En stor portion kött -och n uudelgryta går loss på hela 4 kronor. Fullt överkomligt alltså. Och än så länge har ingen drabbats av några smärre magproblem. Råvarorna verkar hålla hög kvalité.

Trots landets stränga socialistiska politik brottas Kina med stora problem när det gäller skillnaden mellan fattig och rik. Gränsen är oerhört tydlig inne i stan. Den kinesiska staten "suddar bort" fattigare stadskvarter antingen genom att riva dem eller helt enkelt "mura in" dem baskom meterhöga reklamskyltar. Kvarteren rivs för att ge plats åt nya bostäder, men folket som tidigare bodde där får inte råd att bo kvar i de nya husen. Istället tvingas de undan till de redan överbefolkade "inmurade" delarna av staden. Jag hamnade i ett av de här fattigare delarna av staden när jag häromdagen var ute på en promenad. Bilden med hundarna visar hur det såg ut.
Nog med politik!

Vi fortsätter att överösas med dagliga läxor. Jag hoppas verkligen att tempot avstannar lite snart. Jag vill ju ha tid över för att utforska miljön och kunna träffa kineser på stan. Hur som helst har jag det riktigt bra här och varje dag känns fortfarande som ett nytt, spännande äventyr. Det var töntigt formulerat. Men det är sant.

God natt!

Hej hallå!

Nu har jag äntligen fått internet på rummet. Hur skönt som helst! Kinesen som installerade internet var en svettig, lönnfet man med massor av kala fläckar på huvudet, som antagligen uppkommit pga för mycket stress. Han älskade att röka och blåsa röken i ansiktet på oss.

Läxorna har börjat öka i antal vilket gjort att jag varit tvungen att tillbringa hela kvällen med ansiktet i mina "hanyu shu". Allt detta läsande har gjort mig trött.

Nä, nu ska min rumskamrat Nicklas och jag slänga på en hederlig gammal actionrulle och försöka vagga oss till sömns med hjälp av pistolskott, explosioner och litervis med fejkblod. Det ska bli skönt att tänka på något annat än kinesiska tecken.

God natt!

I Kina ater man hundar

Okej, nu ar jag tillbaka igen. Dags att utveckla laget har i Changchun lite mer. Idag har jag iaf varit inne i centrum och sett den "riktiga staden". Den trotta stamningen harute i fororten (dar campuset ligget) gor en smatt rastlos. Antligen fick jag andas in rejala doser avgaser och bli armbagad till dods av stressade kineser. Min bild av Kina stamde for en gangs skull overens med verkligheten!

Stadskarnan var precis sa exotisk som man kan forvanta sig av en nordnordostlig kinesisk industristad. Hundar, skoldpaddor och sma, sma jattesota katter saldes oppet pa gatorna. Det konstiga var att ingen som gick forbi dessa med djur sprangfyllda burar fick det dar omkliga, puttenuttiga ansiktsutrycket som vasterlanningar normalt far nar de ser ett daggdjur med pals och oproportionerligt stora ogon. Istallet fick de det dar uttrycket som man far nar man ser en riktigt smarrig blabarspaj.

Innan jag akte hit var jag innerligt skraj for det kinesiska skolsystemet, som enligt rykten skulle vara nazihard och hogst olamplig for en slapp svensk, med en bestamd laxlasningstid pa max 30 min per dag. Det var med blandade kanslor jag antrade klassrummet forsta dagen har i Changchun. Sjalvklart ar jag medveten om att det kravs studier for att lara sig ett nytt sprak och jag raknar med att fa lagga en hel del tid pa laxlasning, men samtidigt vill man ju hinna med annat ocksa, utforska staden, folket, maten, ja, andas in kulturen helt enkelt. Nu verkar det faktiskt som om man far tid over till sadant. Jattebra! Min bild av Kina stamde for en gangs skull INTE overens med verkligheten!

Nu far det vara nog for idag. Det blev aldrig nagon utveckling av alla punkter jag tidigare lovat att skriva mer om. Jag tar nagra i taget. Sa far det bli! Nagra i taget...

Hej da!

我爱中国！

Ps. Nicklas skickar massa halsningar till sin mamma!
En sak till... Anledningen till att jag lagger upp sa fa bilder ar att det tar sa fruktansvart lang tid att ladda upp dom.

From China With Love

你好！

Jag hade precis skrivit ett gigantiskt langt meddelande med information om min vistelse har i Kina, men pa grund av ett vardelost datasystem med buggar an hit och dit (jag har namligen annu inte fatt internet pa rummet) forsvann all min text precis i ogonblicket nar jag skulle publicera den.

Nu ar jag alltsa fly forbannad och inte alls sugen pa att forsoka aterskapa de vackra berattelserna om mitt boende, staden Changchun, kineser i allmanhet och konsten att beharska ett omojligt sprak. Jag gor istallet en mycket kort summering av det jag amnade att ta upp i min reseskildring och sa far vi helt enkelt se om en utveckling av denna kommer att goras. Mojligen ar jag tillbaka redan imorgon och fyller pa med mer info. Jag valjer att aterskapa det jag tidigare skrivit om i lattforstaelig punktform. Jag skrev alltsa om:

1. Forsta intrycket.

2. Studiesituationen.

3. Boendet.

4. Pampig kommunistisk arkitektur. (vilken vi faktiskt far ett exempel pa i och med den bifogade bilden)

5. Kinesisk mat.

6. Kinesers tysta hanande av vasterlanningar.

7. Kinesers valdigt hogljudda satt att oppet kommentera vasterlanningars utseende och beteende.

7. Staden Chanchun.

8. Karaoke.

9. Ilskna nyckelpigor fran helvetet.

Tyvarr, tyvarr gar ni alltsa miste om nagon langre information om ovanstaende hogintressanta amnen.

Jag far se till att skriva mer utforligt imorgon. Jag lovar!

Bifogad bild ar pa vart draculaslott till campus...... Skamt asido, boendet ar riktigt lyxigt. Rena rama Grand hotel-boendet.

//思蒙

Mot Mittens rike!

Ibland gör man konstiga val. Ibland väljer man fel. Den nya asiatiska hamburgaren på Mcdonalds kanske inte var så god som man tänkt dig. Man kanske hoppar i vattnet utan att känna efter först och upptäcker att det var lite för kallt. Ibland gör man dock bra val. Att börja plugga kinesiska visade sig vara ett av dessa bra val i livet. På grund av detta har jag nu fått möjligheten att åka till Kina för en termins studier i putonghua (för det heter ju inte mandarin om man ska vara lingvistiskt korrekt enl. rektor Marja). Jag, Simon Foghammar, ska alltså byta ut mitt trygga svennebananliv i soliga villaförorten för ett gigantiskt land där strävan efter "mänskliga rättigheter" är lika obefintlig som chansen att få andas ren luft inom den 12:e ringleden i Peking. Jag ska till ett land där drickbart vatten på kran bara finns i sagorna. Till en början kan ens val verka helt skruvade, men i sinom tid kan de visa sig vara avgörande för hur ens liv utkristalliserar sig och kommer att se ut. Livsavgörande val. Att börja plugga kinesiska kan ha varit ett av dessa konstiga, bra och livsavgörande val.

Tiden i Kina ska alltså spenderas på studier, men förhoppningsvis hinner jag med massa annat skoj också. Resan ska ju fungera som en dokumentation av ett främmande land. Min kamera ska följa med mig överallt och resultat av mina fältstudier kommer att hamna här på bloggen.

Läs med nöje och kommentera gärna!

Vem är jag?

Fejkade Ipods, kommunism och smog - Stämmer min bild av Kina överens med verklighetens? Väckning kl 5.00 prick, morgonjympa och plugg in på småtimmarna - I många avseenden hoppas jag inte det.

Changchun närmar sig med stormsteg. Ett års förberedande kinesiskastudier på Stockholms Universitet i trygga Svedala är över. Äntligen är det dags för praktik. Nu ska kalvarna ut på grönbete.

Jag har fått möjligheten att bege mig till Changchun för vidarestudier i det kinesiska språket och tillsammans med 15 lika oerfarna kamrater från Stockholms Universitet ska vi försöka bemästra det kinesiska språket - i Kina. På måndag bär det av!

Vad fan ska jag ha med mig?