söndag 9 november 2008

Hej hopp!
Nu är tentaskrivningarna över för den här gången. Jag håller tummarna för att det gick vägen. Den här helgen har varit riktigt slapp. I fredags gick vi ut med några koreanska och japanska vänner på restaurang. Dom hade precis som vi skrivit klart sina "midtermstest" förra veckan, vilket bidrog till den grymma kalasstämningen som infann sig runt middagsbordet. Det langades snapsvisor på diverse språk och senare på kvällen bar det av till "wuyuehua", det enda riktigt bra dansstället i Changchun. 

Jag ska också passa på att tacka mor och far för paketet med svenska delikatesser. Jag hade nästan glömt bort hur fantastisk smakkombinationen ostbåge med chokladbit var. Mums!
 
ps. Jag har lagt upp tre nya bilder från min rundresa under det kinesiska nationaldagsfirandet. Kolla, kolla, kolla! 


onsdag 5 november 2008

很努力地学习

För tillfället hinner jag inte med något bloggande. Måste. Plugga.


lördag 1 november 2008

Vankas mitterminstentor

Hej hallå!
De gångna dagarna har ägnats åt plugg, plugg mer plugg och så lite halloweenfirande. Nästa vecka kommer vi att ha våra första riktigt stora tentor, vilket är den bidragande orsaken till den kollektiva stress som för tillfället råder i klassen. Alla vill göra så bra ifrån sig som möjligt på de här proven så plugghysterin är total. I fredags lade vi dock undan skolböckerna för en kort stund och bytte ut penna och papper mot fejkblod och löständer. Amerikanerna hade nämligen slagit på stora trumman och styrt upp en fet halloweenfest för både utlänningar och kineser här på campuset. Det blev en lyckad tillställning. Till och med några av våra lärare dök upp. Och de visade sig vara mer ohämmade än vad jag tidigare trott om dem. Alkoholen rann lätt ner genom deras strupar och de visade inga tecken på att vilja gå hem tidigt. Riktigt otippat, men kul!


tisdag 28 oktober 2008

Hej!
Här är en hysterisk länk som jag bara måste tipsa om:
http://www.youtube.com/watch?v=FaIMNwiU8S8
Jag vet inte om jag tycker den är särkilt rolig eller bara riktigt, riktig obehaglig. Sevärd är den iaf. Anledningen till att jag överhuvudtaget vet om den här filmen är att några i min klass fick i uppdrag av ett gäng kineser som de träffat, att lära sig den här sången utantill. Det är tydligen en sådan låt som alla kineser kan utantill och som kinesiskastudenter vill vi ju såklart inte vara sämre. 

Vem den metrosexuelle excentrikern i filmen är? Det har jag ingen som helst aning om. Vad jag vet är att jag ensam inte skulle vilja möta honom barbröstad, sjungandes på den här melodin i en mörk gränd...

Tjing tjong långkalsong!

söndag 26 oktober 2008

Söndageftermiddagsshopping

Idag morse snöade det lite igen. Fortfarande är det för varmt för att någon snö ska lägga sig på marken, men temperaturen går hela tiden sakta nedåt.

Efter en sen kebabfrukost (japp, jag skrev rätt. I närheten av vårt campus finns faktiskt ett litet stånd som serverar något som skulle kunna bekrivas som kebab, fast laddad med koriander och chili istället för hummus och vitlökssås. Lite nyttigare än svenska varianten alltså och ett skönt abvbrott från alla skålar nudlar och risrätter som jag i vanliga fall slänger i mig.) åkte jag, Nicklas, Tobias och Johan in till stan för att utforska en klädmarknad vi hört mycket gott om. Kläder fanns där gott om, men tyvärr var det omöjligt att hitta något i ens egen storlek. Allt är ju för smått härborta. Både kläder och kineser. Det enda jag lyckades hitta som inte var för smått var en gigantisk munkjacka i amerikansk ghettohiphop-stil. Jag köpte den för 40 kronor. Den är ful, men gosig. Perfekt för vintern.

Senare på kvällen träffade jag min andra kinesiska vän, Liming. Han är inte lika rolig som Libo, men han är bra på att hjälpa mig med läxor. Ja, man skulle kunna säga att jag utnyttjar honom. Elakt men sant.

/Meng

lördag 25 oktober 2008

吃撑的人

God kväll!
Jag har precis kommit hem från den alltid lika superba koreanska familjerestaurangen runt hörnet. Maten där underbar! Idag hade vi med oss våran koreanska kompis Zhunyou. Han beställde in massa olika traditionella rätter som alla smakade lika fantastiskt. Zhunyou är skön. Till skillnad från de flesta kineser har koreaner humor och om jag ska vara helt ärlig gillar jag dom mer. Koreaner är liksom inte lika timida och blyga. Nu är jag iaf proppmätt.

fredag 24 oktober 2008

Counter strike-fever!

Efter att skolan slutat fick några i klassen för sig att vi skulle gå och spela Counter-striker. Det var år och dagar sedan jag senast lanade. Vilka minnen som återuppväcktes när jag sprang där mellan lådorna och bomplatserna på de_dust2! Och jag kom till och med ihåg alla nummerkombon för att köpa vapen, det satt liksom i ryggraden.

För er som inte vet: Counter strike är ett dataspel som var väldigt populärt för en sisådär 4-5 år sedan. Alla spelade det.

Det här blir mitt andra inlägg för idag. Inte illa.

Afk!

Vintern kommer tidigt i år!

Hej hej!
Idag den 24 oktober snöade det. Nu börjar alltså vintern och det sägs att den kommer att bli kall. Dags att köpa dunjacka!

lördag 11 oktober 2008

Nationaldagsveckan!

Resan med färja från Dalian till Yantai tog sju timmar. Många passade på att få sig lite sömn under tiden. Vi satt också till en början på det hårda, iskalla golvet, men efter kanske fyra timmars rövtortyr kom några kineser och bjöd in oss till deras hytt. Där fanns en ledig säng som vi fick sitta i.
Johan tycker om kinesisk mat. Mest av alla i hela klassen. 
Jag på toppen av Taishan!

Hej!
Förra veckan firade hela Kina nationaldagen vilket betydde att vi fick en veckas ledighet från skola och plugg. Skönt. Så jag tog helt enkelt mitt pick och pack och drog iväg på en liten rundresa.

Jag, Erland och Johan åkte söderut ner till en vacker kuststad som heter Dalian. Tydligen hade någon tidskrift placerat denna stad (som enda kinesisk stad) på topp 100-listan över världens renaste städer. Efter två månaders inhalerande av diverse livsfarliga trafikångor kändes det rätt att kurera luftvägarna lite. Och visst, Dalian var ett finfint ställe, lite som Kinas svar på Benidorm med långa sandstränder och gigantiska hotellkomplex. Tyvärr tillät inte klimatet några simturer i havet, men det var ganska trevligt att bara sitta på stranden och andas in de friska havsångorna.

I Dalian bodde jag på det äckligaste hotellet i världshistorien. För 50元 (=50 spänn) per natt fick jag hyra ett slitet skyffe som saknade fönster, rena lakan, fungerande dusch och toalett och all annan sorts bekvämligheter som jag är van vid från studentcampuset. Jag har sagt det förr men det tål att sägas igen. Standarden här på campuset är grym! Aja, någonting som mitt rum definitivt inte saknade var kackerlackor och äggodör. Tydligen ingick också en miljö som gjorde att det var omöjligt att sova. Min dörr var supertunn och minsta lilla ljud utifrån hördes igenom. Oturligt nog hade någon bestämt sig för att gå fram och tillbaka i korridoren och skrika obefogat just de nätterna jag sov där. Möjligen att hotellet också fungerade som dårhus? Hotell/dårhus. Hmm…

Summa summarum måste jag säga att Dalian var den finaste staden jag hittills besökt här i Kina. Själva city hade många likheter med New York. Allt var väldigt västerninspirerat, med Starbucks i gathörnen och reklamskyltar med en modellerande David Beckham.
Efter den här lilla lyxtrippen tog vi färjan över Gula Havet till Yantai, en annan kuststad. Jag upplevde den här staden mer ”äkta” än Dalian. Förre skyltar var skrivna på pinyin (latinska bokstäver istället för tecken) och fasaderna lite slitnare. Det riktiga Kina helt enkelt. Här stannade vi bara under dagen. På kvällen sa jag adjö till mina resekamrater och tog ensam tåget till Taishan, som är Daoismens allra heligaste berg. Det sägs att om man bestiger det kommer man att leva i 100 år. Jag vill ju leva i 100 år så självklart åkte jag dit.

Taishan är verkligen mäktigt där det sticker upp ur Shandongsprovinsens annars platta landskap. Under tusentals år har kineser vallfärdat hit, besökt de vackra templen som kantrar vandringsvägen och njutit av utsikten från bergets topp. Under kinesernas lediga vecka är besökstrycket värre än någonsin. Att kinesiska regeringen väljer att ge hela Kina ledigt under samma datum är på många sätt vis helt befängt. Tänk er en halv miljard kineser på resande fot, som vill hem till sina familjer och fira. Det är som upplagt för kaos. Under min lediga vecka spenderade jag säkert upp till ett halvt dygn i olika biljettköer. Att man i Kina inte kan köpa biljett före 10 dagar innan resans avgång gör att man oundvikligen hamnar i dessa köer, för de går ju självklart inte att köpa via internet.

Trots den sjuka trängseln hela vägen upp till bergets topp var Taishan utan tvekan veckans höjdpunkt. Så fort ja slog mig ner någonstans för att vila kom det fram någon nervös kines som ville träna sin engelska med mig. Jag vet inte hur många telefonnummer och e-mailadresser jag bytte till mig under de 10 timmar som det tog att ta sig upp och ner för berget. Det var framförallt en tjej i min ålder från Sichuan som extra rolig att prata med. Många av kineserna ville inte alls att jag skulle prata kinesiska med dem, men för henne var det okej och när jag inte förstod någonting översatte hon till engelska. Hon var precis som jag ute och reste ensam, vilket jag tyckte lät förvånande eftersom hon för det första var tjej och för det andra kines. Ensamresande unga kinestjejer är någonting man sällan hör talas om. Kvinnosynen är nämligen fortfarande relativt förlegad i det här landet. Det underlättade faktiskt att ha någon att prata med under vandringen, så man fick annat att tänka på än sitt cp-jobbiga skoskav från alldeles för trånga converse-skor. För jobbigt var det. Trapporna var extremt branta, solen stekhet och min packning tung. Jag fattar ärligt talat inte hur många av kineserna pallade att ta sig den långa vägen upp. Det var liksom alla typer av kroppar som släpade sig upp. Både unga och gamla, tjocka, smala, storrökande, kobenta, fula, snygga. Jag såg till och med en med kryckor och ett ben som liksom inte gick att böja i knäleden. Den snubben förtjänade verkligen en bragdmedalj…

Sista anhalten innan jag återvände till Changchun var Beijing. Där mötte jag upp i princip resten av klassen och hade några dagar av god mat och dryck. Vi passade även på att testa Beijings uteliv. Det var helt okej.
Nu orkar jag inte skriva mer. Just det, anledningen till att jag har lagt upp så få bilder är att servern hela tiden nekar mig att lägga upp flera. Internetuppkopplingen lägger ner hela tiden när jag ska ladda upp. Ni får nöja er med bilden på mig, johan och erland framför den vackra fotbollen som står placerad i en park i Dallian. Förhoppningsvis kan jag lägga upp några bilder senare...
晚安!

onsdag 24 september 2008

Snygg översättning

Hej!

Härunder visar jag en bild som kommer från baksidan av DVD-fodralet till TV-serien "Dexter". Det är inte första gången jag stöter på konstiga direktöversättninger från kinesiska till engelska, men den här lilla "inforutan" är verkligen helt hysterisk. Jag menar, "His goal is to track the culprits Daikuatou - small Gino". Vadå liksom!? Den går ju inte på något sätt att koppla till handlingen i TV-serien Dexter.

Det var bara det jag ville visa. Nu ska jag gå och spela pingis med min kompis 李博.
//Simon

söndag 21 september 2008

长白山

Hej!

Hela den nyss passerade helgen dedikerades åt en trevlig utflykt till Changbaishan. Förra veckan bestämde några av oss i klassen för att hitta på någonting roligt under helgen. Det var dags att flytta blickarna från good ol' Changchun till någon helt ny plats. Efter några minuters bläddrande i guideböcker kommer vi fram till att Changbaishan är stället dit vi vill.

Changbaishan är nordöstra Kinas högsta berg och med sina 2700-nånting meter över havet ingiver det självklart respekt hos oss ovana bergsbestigare. Berget är beläget i ett naturreservat på gränsen till Nordkorea. Kommer man upp till toppen av berget kan man faktiskt ta några steg på Nordkoreansk mark, något som jag stolt kan meddela att vi gjorde!

Dessutom hann vi med att åka flotte nerför en flod. Jag kände mig som en av karaktärerna i "Den sista färden" när jag i sakta gemak gled fram genom orörd skog och mark, men med skillnaden att jag slapp bli attackerad av av galna incestavkommor och lyssna till tokig banjomusik. Har ni inte sett "Den sista färden" bör ni göra det. Genast!
Glada svenskar balanserar på gränsen mellan två av världens mest ökända diktaturer.

Anton blir jagad av en nordkoreansk gränsvakt! (eller?)

"Passerar du den här skylten blir du sprängd till döds" Ungefär så står det.

fredag 12 september 2008

Ahhhhhhhhhhhh!!!!!!
Återigen pajade mitt internet sekunder innan jag skulle publicera det längsta blogginlägget som någonsin skrivits i världshistorien. Jag hade verkligen skrivit om allt som hänt mig och mina vänner de senaste två veckorna och så händer det här. Ilska. Det är det enda jag känner nu.

Aja, jag lägger upp några bilder ändå, men utan någon längre information om dem den här gången.


















//Simon

måndag 8 september 2008

Snabbis


Det får bli ett kort inlägg idag. Det var ju faktiskt ett tag sedan jag skrev någonting här, så någon sorts information får jag väl ta och bjuda på. Men det får bli bildlig information i så fall. Mitt huvud är nämligen för trött för att kunna återge några längre historier. Men vadå, en bild säger ju mer än...

onsdag 3 september 2008

Stiltje i tillvaron

Idag var en dålig dag. En riktig skitdag. Egentligen har alla dagar den här veckan varit relativt tråkiga. Inte för att jag inte trivs. Det handlar inte om det. Det är bara att det att livet har sett likadant hela tiden. Vakna. Gå i skola. Äta lunch på samma gamla hak som alltid. Gå i skolan. Sluta skolan. Ta en tupplur. Plugga. Äta. Göra ingenting (typ spela gitarr, skvallra med kompisar). Sova. Ny dag igen. Lägg därtill en envis förkylning som gjort att jag var tvungen att ställa in den planerade klättringen med min nyfunna kinesiske vän.

ACKLIMATISERING. Det är det det handlar om. Jag har acklimatiserat mig i det kinesiska samhället. Jag befinner mig i ett tillstånd av total trygghet, ett liv utan överaskningar. Idag kände jag likgiltighet. Så vill jag inte känna.

Imorgon ska jag vara frisk. Då jävlar! Imorgon ska jag upptäcka världen!

Vad gör jag i Kina om jag inte ser mig omkring?

lördag 30 augusti 2008

Bli vän med en kines!

Såhär bor kineserna. De bor riktigt trångt. Fyra pers delar på ett 4x6 rum.
Min kinesiske kompis libo
Förfest med amerikaner.
Våra nyinköpta gitarrer! Min är den till höger.
God morgon!

Det har varit en strapatsfylld helg med andra aktiviteter än plugg på schemat. Skönt. Direkt efter skolan i fredags åkte jag, Nicklas, Santi och Tobias in till stan för att "hänga" lite. Återigen glömde jag kameran så jag har inga bilder från city den här gången heller. Vi vandrade upp och ner längs huvudgatan och hamnade till sist hos våran gamle vän och gitarrförsäljare, Jerry Lee. Jag vet inte om han vaknat på fel sida den dagen, men han kändes lite purken. Mer tystlåten än vanligt liksom. Kanske berodde det på att mötet med så många västerländska kunder på en och samma gång gjorde honom nervös. Han är vår vän iaf, Jerry Lee.
Det slutade med att Nicklas och jag gick ut ur affären två gitarrer rikare. Dessa två gitarrer har visat sig vara extremt bra köp! Jag hade verkligen glömt bort hur kul man kan ha med lite skönspel och falsksång.

Fredag kväll hade amerikanarna på våning 9 bjudit upp till fest. Dessa amerikaner är också här i Kina för att plugga kinesiska, men är utsända av den amerikanska armén. Det är alltså ett gäng elittoppskolesoldater vi har att göra med. Dom var roliga och inte alls så inskränkta som jag hade förväntat mig. Efter några timmar på campuset drog vi vidare in till stan för att parta järnet på Mayflower- Changchun de zui hao de tiaowu fangzi. När det var taxiraggardags var amerikanarna noga med att vi skulle berätta för taxiföraren att vi ville till Mayflower 1. Tydligen skulle det finnas två stycken klubbar med samma namn, Mayflower 1 och 2. Vi hoppade in i en taxi och bad taxichauffören att ta oss till Mayflower 1. 20 min senare var vi framme utanför en internationellt stajlad klubb. Problemet var bara att det stod "Mayflower" på skylten. Ingenstans kunde vi se indikationer på att det var "ettan" vi hamnat på. Dessutom saknades en stor skara av de som lämnat campuset för att fortsätta festandet på Mayflower 1. Vilket Mayflower hade vi hamnat på? Hade vi kommit rätt?
Vi ringde upp några av våra vänner som inte kommit till samma plats som oss och försökte förklara situationen. Tydligen hade de också kommit till ett ställe som hette Mayflower. De berättade att de var helt säkra på att de kommit rätt och att vi skulle ta en taxi till dem. Jaha, tänkte vi, då har väl vi råkat hamna på Mayflower 2 trots allt. Jävla skit. Jag gick ut på gatan för att fånga en ny taxi som kunde ta oss till rätt klubb. Längre ut på gatan kunde jag plötsligt se runt hörnet på huset, och runt hörnet på huset stod Tobias, killen som vi fem minuter tidigare hade pratat med i telefon, killen som bad oss att fånga en taxi för att åka till Mayflower 1. Högst märkvärdigt. Nu slog det mig. Det fanns inget Mayflower 1 eller 2. Bara ett enda Mayflower. Vi befann utanför samma klubb men stället hade ju två ingångar. Hur det kommer sig att amerikanarna sa att det fanns två Mayflower har jag ingen aning om. De måste ha varit plakat hela bunten varje gång de besökt stället.

Igår träffade jag min kinesiska kompis. Han heter 李博 (libo) och vi stötte först på varandra nere på gymmet häromveckan. Han ville öva på sin engelska med någon västerlänning och jag vill ju prata kinesiska. Kanoners! Utdelning åt båda håll. Han gav mig en rundvisning på studentområdet och visade mig hur kineserna bor (mycket, mycket sämre än oss.). Dessutom visste han att det fanns två stycken klätteranläggningar här i Changchun. Perfekt! Så på onsdag har jag planerat att crimpa mina första grepp på internationell mark.

Idag har jag mest sysselsatt mig med studier. Inte så kul att berätta om... Jo, förresten. Jag och Nicklas köpte oss varsin pizzaslice på Walmart. Superdupergott! Ibland kan det vara rätt skönt att få lite variation i kosten. Nudlar är gott, men inte varje dag. Speciellt inte eftersom man äter det till frukost, lunch och middag.

Tack för mig!

torsdag 28 augusti 2008


Hej hopp!

Nu har jag äntligen vaknat ur min koma. Min planerade kvarts tupplur blev helt plötsligt en två timmars lång dvala. Nu är jag i alla fall pigg som en haj. Pigghaj.
Jag måste berömma Nicklas för hans oerhört vackra och grymt intellektuella återskildring av det kinesiska levernet. Han skriver ju som en gud!

Jag tänkte lägga upp några bilder från vår "stammismarknad". Där kan man köpa mängder med färsk frukt för en billig penning och samtidigt studera kinesiska folkets totala avsaknad på kösystem. Kineser är verkligen värdelösa på att köa. Det är djungelns lag som gäller varje gång man ska handla sina bananer. Kineserna slår sig fram för att komma först till fruktförsäljaren med sina skrynkliga 1 kuai-lappar.

Igår kväll besökte vi en mysig uteservering som serverade grillade paprikor och kycklingfoster. Hur kycklingfoster smakar? Titta på Antons min och när han äter och bedöm själva! Jag skulle definiera smaken som någonting mellan ägg och quornfärs. Inte alltför mumsigt med andra ord.

Den vackra bilden med massa glada japaner är också från igår. Jag och Peter stötte igårkväll på våra japanska våningskamrater fulla som ägg i foajén. Av okänd anledning blev de alldeles intill sig av våran entré, kanske drabbades de av plötslig fotoabstinens? Iaf flög allas kameror fram och det slutade i en gigantisk orgie av klickljud och blixtar. Vi kände oss som superstjärnor.

Det var allt för idag.

God natt!





























Ps. Dagens kines är mannen i gräset framför trehjulingen. Nu vet ni det!

Konsten att hantera de mörka vardagskvällarna

Hej igen!
Det är Nicklas igen som glömde en mycket väsentlig detalj! Jag läste lite av vad Simon har skrivit tidigare och upptäckte till min förvånan att han inte nämnt Berts Dagbok! Denna tunga, klassiska, svenska 90-talsserie som gjort våra vardagskvällar fulländade här på rummet! För er som inte sett Berts Dagbok, se den!! För er som sett Berts Dagbok, se även filmen Bert: Den sista oskulden. För er som inte vill se Bert... Må era själar ätas upp inifrån av kineska ätpinnar, liksom nudlar äts upp ur dess soppa!

Tack och hej, leverpastej!!

En helt vanlig dag i en helt vanlig vecka

Tjabba!!

Idag är det Nicklas som står för bloggandet. Simpaj har lagt sig för att sova en stund efter en jobbig vecka. Det blir en del att stå i nu i början. Man börjar väl sakta men säkert vänja sig vid de dagliga rutinerna. Ställa klockan på 7:11, snooza till 7:22, upp och äta en banan och yoghurt till frukost för att sedan bege sig till bottenvåningen för dagens undervisning. Det är onekligen skönt att ha klassrummen 2 minuter från dörren. Det gör de sega mornarna lite mindre outhärdliga. För man är verkligen trött när man vaknar!! Resten av dagen flyter på precis som hemma. Sluta skolan vid kl 15 (mån, tis, tors) eller 11:20 (ons, fre) och sedan blir det plugg några timmar efteråt. Ibland får man även tid till lite bloggande eller tupplurar.

Jag vet inte vad Simon har skrivit i bloggen hittills, så jag är inte riktigt säker på vad jag ska skriva. Det är förresten första gången jag bloggar över huvud taget! Måste säga att jag annars inte har så mycket till övers för bloggare, men Simon har jag lärt mig acceptera. Allt i sinom tid!

Att Simon inte har skrivit om dagens äventyr kan jag i alla fall vara säker på. De två första lektionerna idag var som väntat mindre roliga. De är väl precis som lektioner brukar vara, så vad ska man förvänta sig? Men den tredje och sista för dagen var annorlunda! Det är våran konversationslektion, tror jag det ska vara i alla fall. Där har de delat upp klassen i två grupper. Jag och Simon är inte i samma grupp, så nu talar jag utifrån mina upplevelser. Min grupps lärare är verkligen skön! Han pratar mest hela tiden själv och är alltid jätteglad! Fattar man inte så förklarar han. Idag fick vi dessutom spendera den sista halvtimmen av lektionen med att leka med ätpinnar (kuaizi). Jag blev inte klokare på pinnar än vad jag var innan, men det var minst sagt kul att leka! Det blev en väldigt avslappnad stämning vilket öppnade upp för mer spontana kinesiska repliker. Bra!

Efter skolan idag var aktiviteten given. Det var dags att gå till Wal Mart! Vårat område runt om universitetet har jag inte sett så mycket. Tror inte någon av oss har gjort det. Men till Wal Mart hittar vi alla nu! Stora staden har vi alla varit inne till minst en gång. Jag och Simon såg dock inte särskilt mycket på de 2 timmar vi var inne, men vi blev nöjda med utbudet på gitarraffärer. På tongzhijie (kamrat/homosexuell-gatan) hittade vi Jerry Lee. Jag vet inte om Simon har skrivit om honom än, men han är värd att nämnas. Han sålde gitarrer i en liten rekorderlig affär, pratade helt godkänd engelska och lyssnade på Springsteen samt Avril Lavigne. Också en mix!

Gitarrer ska inhandlas, staden ska upptäckas, ätpinnar ska studeras, Simon ska väckas och plugg ska inlämnas!

En helt vanlig dag i en helt vanlig vecka...

Med glada kineshälsningar /Nicklas

tisdag 26 augusti 2008

One world, one dream























































Ovan bifogade bilder visar lite av det jag hittills sett av Kina. Det stora mattorget på bilden har blivit vårt stammishak pga den billiga och mycket goda maten. Vi kallar platsen för "Kungshallarna" för dess likhet med restaurangtorget i Stockholm. Här kan man köpa all sorts kinesisk och koreansk mat. En stor portion kött -och n uudelgryta går loss på hela 4 kronor. Fullt överkomligt alltså. Och än så länge har ingen drabbats av några smärre magproblem. Råvarorna verkar hålla hög kvalité.

Trots landets stränga socialistiska politik brottas Kina med stora problem när det gäller skillnaden mellan fattig och rik. Gränsen är oerhört tydlig inne i stan. Den kinesiska staten "suddar bort" fattigare stadskvarter antingen genom att riva dem eller helt enkelt "mura in" dem baskom meterhöga reklamskyltar. Kvarteren rivs för att ge plats åt nya bostäder, men folket som tidigare bodde där får inte råd att bo kvar i de nya husen. Istället tvingas de undan till de redan överbefolkade "inmurade" delarna av staden. Jag hamnade i ett av de här fattigare delarna av staden när jag häromdagen var ute på en promenad. Bilden med hundarna visar hur det såg ut.
Nog med politik!

Vi fortsätter att överösas med dagliga läxor. Jag hoppas verkligen att tempot avstannar lite snart. Jag vill ju ha tid över för att utforska miljön och kunna träffa kineser på stan. Hur som helst har jag det riktigt bra här och varje dag känns fortfarande som ett nytt, spännande äventyr. Det var töntigt formulerat. Men det är sant.

God natt!

måndag 25 augusti 2008

Hej hallå!

Nu har jag äntligen fått internet på rummet. Hur skönt som helst! Kinesen som installerade internet var en svettig, lönnfet man med massor av kala fläckar på huvudet, som antagligen uppkommit pga för mycket stress. Han älskade att röka och blåsa röken i ansiktet på oss.

Läxorna har börjat öka i antal vilket gjort att jag varit tvungen att tillbringa hela kvällen med ansiktet i mina "hanyu shu". Allt detta läsande har gjort mig trött.

Nä, nu ska min rumskamrat Nicklas och jag slänga på en hederlig gammal actionrulle och försöka vagga oss till sömns med hjälp av pistolskott, explosioner och litervis med fejkblod. Det ska bli skönt att tänka på något annat än kinesiska tecken.

God natt!

söndag 24 augusti 2008

I Kina ater man hundar

Okej, nu ar jag tillbaka igen. Dags att utveckla laget har i Changchun lite mer. Idag har jag iaf varit inne i centrum och sett den "riktiga staden". Den trotta stamningen harute i fororten (dar campuset ligget) gor en smatt rastlos. Antligen fick jag andas in rejala doser avgaser och bli armbagad till dods av stressade kineser. Min bild av Kina stamde for en gangs skull overens med verkligheten!

Stadskarnan var precis sa exotisk som man kan forvanta sig av en nordnordostlig kinesisk industristad. Hundar, skoldpaddor och sma, sma jattesota katter saldes oppet pa gatorna. Det konstiga var att ingen som gick forbi dessa med djur sprangfyllda burar fick det dar omkliga, puttenuttiga ansiktsutrycket som vasterlanningar normalt far nar de ser ett daggdjur med pals och oproportionerligt stora ogon. Istallet fick de det dar uttrycket som man far nar man ser en riktigt smarrig blabarspaj.

Innan jag akte hit var jag innerligt skraj for det kinesiska skolsystemet, som enligt rykten skulle vara nazihard och hogst olamplig for en slapp svensk, med en bestamd laxlasningstid pa max 30 min per dag. Det var med blandade kanslor jag antrade klassrummet forsta dagen har i Changchun. Sjalvklart ar jag medveten om att det kravs studier for att lara sig ett nytt sprak och jag raknar med att fa lagga en hel del tid pa laxlasning, men samtidigt vill man ju hinna med annat ocksa, utforska staden, folket, maten, ja, andas in kulturen helt enkelt. Nu verkar det faktiskt som om man far tid over till sadant. Jattebra! Min bild av Kina stamde for en gangs skull INTE overens med verkligheten!

Nu far det vara nog for idag. Det blev aldrig nagon utveckling av alla punkter jag tidigare lovat att skriva mer om. Jag tar nagra i taget. Sa far det bli! Nagra i taget...

Hej da!

我爱中国!

Ps. Nicklas skickar massa halsningar till sin mamma!
En sak till... Anledningen till att jag lagger upp sa fa bilder ar att det tar sa fruktansvart lang tid att ladda upp dom.

fredag 22 augusti 2008

From China With Love


你好!


Jag hade precis skrivit ett gigantiskt langt meddelande med information om min vistelse har i Kina, men pa grund av ett vardelost datasystem med buggar an hit och dit (jag har namligen annu inte fatt internet pa rummet) forsvann all min text precis i ogonblicket nar jag skulle publicera den.
Nu ar jag alltsa fly forbannad och inte alls sugen pa att forsoka aterskapa de vackra berattelserna om mitt boende, staden Changchun, kineser i allmanhet och konsten att beharska ett omojligt sprak. Jag gor istallet en mycket kort summering av det jag amnade att ta upp i min reseskildring och sa far vi helt enkelt se om en utveckling av denna kommer att goras. Mojligen ar jag tillbaka redan imorgon och fyller pa med mer info. Jag valjer att aterskapa det jag tidigare skrivit om i lattforstaelig punktform. Jag skrev alltsa om:
1. Forsta intrycket.
2. Studiesituationen.
3. Boendet.
4. Pampig kommunistisk arkitektur. (vilken vi faktiskt far ett exempel pa i och med den bifogade bilden)
5. Kinesisk mat.
6. Kinesers tysta hanande av vasterlanningar.
7. Kinesers valdigt hogljudda satt att oppet kommentera vasterlanningars utseende och beteende.
7. Staden Chanchun.
8. Karaoke.
9. Ilskna nyckelpigor fran helvetet.
Tyvarr, tyvarr gar ni alltsa miste om nagon langre information om ovanstaende hogintressanta amnen.
Jag far se till att skriva mer utforligt imorgon. Jag lovar!
Bifogad bild ar pa vart draculaslott till campus...... Skamt asido, boendet ar riktigt lyxigt. Rena rama Grand hotel-boendet.
//思蒙

måndag 18 augusti 2008

Mot Mittens rike!

Ibland gör man konstiga val. Ibland väljer man fel. Den nya asiatiska hamburgaren på Mcdonalds kanske inte var så god som man tänkt dig. Man kanske hoppar i vattnet utan att känna efter först och upptäcker att det var lite för kallt. Ibland gör man dock bra val. Att börja plugga kinesiska visade sig vara ett av dessa bra val i livet. På grund av detta har jag nu fått möjligheten att åka till Kina för en termins studier i putonghua (för det heter ju inte mandarin om man ska vara lingvistiskt korrekt enl. rektor Marja). Jag, Simon Foghammar, ska alltså byta ut mitt trygga svennebananliv i soliga villaförorten för ett gigantiskt land där strävan efter "mänskliga rättigheter" är lika obefintlig som chansen att få andas ren luft inom den 12:e ringleden i Peking. Jag ska till ett land där drickbart vatten på kran bara finns i sagorna. Till en början kan ens val verka helt skruvade, men i sinom tid kan de visa sig vara avgörande för hur ens liv utkristalliserar sig och kommer att se ut. Livsavgörande val. Att börja plugga kinesiska kan ha varit ett av dessa konstiga, bra och livsavgörande val.

Tiden i Kina ska alltså spenderas på studier, men förhoppningsvis hinner jag med massa annat skoj också. Resan ska ju fungera som en dokumentation av ett främmande land. Min kamera ska följa med mig överallt och resultat av mina fältstudier kommer att hamna här på bloggen.

Läs med nöje och kommentera gärna!

torsdag 14 augusti 2008

Vem är jag?

Fejkade Ipods, kommunism och smog - Stämmer min bild av Kina överens med verklighetens? Väckning kl 5.00 prick, morgonjympa och plugg in på småtimmarna - I många avseenden hoppas jag inte det.

Changchun närmar sig med stormsteg. Ett års förberedande kinesiskastudier på Stockholms Universitet i trygga Svedala är över. Äntligen är det dags för praktik. Nu ska kalvarna ut på grönbete.

Jag har fått möjligheten att bege mig till Changchun för vidarestudier i det kinesiska språket och tillsammans med 15 lika oerfarna kamrater från Stockholms Universitet ska vi försöka bemästra det kinesiska språket - i Kina. På måndag bär det av!

Vad fan ska jag ha med mig?