Snygg översättning

Hej!

Härunder visar jag en bild som kommer från baksidan av DVD-fodralet till TV-serien "Dexter". Det är inte första gången jag stöter på konstiga direktöversättninger från kinesiska till engelska, men den här lilla "inforutan" är verkligen helt hysterisk. Jag menar, "His goal is to track the culprits Daikuatou - small Gino". Vadå liksom!? Den går ju inte på något sätt att koppla till handlingen i TV-serien Dexter.

Det var bara det jag ville visa. Nu ska jag gå och spela pingis med min kompis 李博.
//Simon

长白山

Hej!

Hela den nyss passerade helgen dedikerades åt en trevlig utflykt till Changbaishan. Förra veckan bestämde några av oss i klassen för att hitta på någonting roligt under helgen. Det var dags att flytta blickarna från good ol' Changchun till någon helt ny plats. Efter några minuters bläddrande i guideböcker kommer vi fram till att Changbaishan är stället dit vi vill.

Changbaishan är nordöstra Kinas högsta berg och med sina 2700-nånting meter över havet ingiver det självklart respekt hos oss ovana bergsbestigare. Berget är beläget i ett naturreservat på gränsen till Nordkorea. Kommer man upp till toppen av berget kan man faktiskt ta några steg på Nordkoreansk mark, något som jag stolt kan meddela att vi gjorde!

Dessutom hann vi med att åka flotte nerför en flod. Jag kände mig som en av karaktärerna i "Den sista färden" när jag i sakta gemak gled fram genom orörd skog och mark, men med skillnaden att jag slapp bli attackerad av av galna incestavkommor och lyssna till tokig banjomusik. Har ni inte sett "Den sista färden" bör ni göra det. Genast!

Glada svenskar balanserar på gränsen mellan två av världens mest ökända diktaturer.

Anton blir jagad av en nordkoreansk gränsvakt! (eller?)

"Passerar du den här skylten blir du sprängd till döds" Ungefär så står det.

Ahhhhhhhhhhhh!!!!!!
Återigen pajade mitt internet sekunder innan jag skulle publicera det längsta blogginlägget som någonsin skrivits i världshistorien. Jag hade verkligen skrivit om allt som hänt mig och mina vänner de senaste två veckorna och så händer det här. Ilska. Det är det enda jag känner nu.

Aja, jag lägger upp några bilder ändå, men utan någon längre information om dem den här gången.

//Simon

Snabbis

Det får bli ett kort inlägg idag. Det var ju faktiskt ett tag sedan jag skrev någonting här, så någon sorts information får jag väl ta och bjuda på. Men det får bli bildlig information i så fall. Mitt huvud är nämligen för trött för att kunna återge några längre historier. Men vadå, en bild säger ju mer än...

Stiltje i tillvaron

Idag var en dålig dag. En riktig skitdag. Egentligen har alla dagar den här veckan varit relativt tråkiga. Inte för att jag inte trivs. Det handlar inte om det. Det är bara att det att livet har sett likadant hela tiden. Vakna. Gå i skola. Äta lunch på samma gamla hak som alltid. Gå i skolan. Sluta skolan. Ta en tupplur. Plugga. Äta. Göra ingenting (typ spela gitarr, skvallra med kompisar). Sova. Ny dag igen. Lägg därtill en envis förkylning som gjort att jag var tvungen att ställa in den planerade klättringen med min nyfunna kinesiske vän.

ACKLIMATISERING. Det är det det handlar om. Jag har acklimatiserat mig i det kinesiska samhället. Jag befinner mig i ett tillstånd av total trygghet, ett liv utan överaskningar. Idag kände jag likgiltighet. Så vill jag inte känna.

Imorgon ska jag vara frisk. Då jävlar! Imorgon ska jag upptäcka världen!

Vad gör jag i Kina om jag inte ser mig omkring?